Upp i bergen

I går startade Rohan och jag vår tvådagars tur till Ella som ligger ca 30 mil från Bentota, startade 7.30 och var framme 17.00 med ett stopp förutom Lunch. Små vägar och en hel del trafik. Vi stannade vid Madunagala hot water springs Ecor som var en het källa som folk åker till för att få ett hälsosamt bad. Vattnet håller konstant 44 grader och innehåller mängder av mineraller, vackert och rogivande ställe. Det var en fantastisk fin väg upp i bergen och man såg resterna efter förra veckans alla ras. det händer ofta när dessa skurar kommer så underminerar den sluttningarna. Ella är en liten speciell stad som bara ploppat upp mitt i djungeln på en bergskam, det är olika stilar på alla husen. Staden blev till då det var måga som ville åka denna fantastiska järnväg från Ella till som dom flesta väljer Pattipola, men jag fortsatte till Nanu-Oya efter rekommendation från Rohan. Och det var tur för då fick jag se fantastiska vyer och vackra odlingar allt från te till grönsaker. Färden startade 06,39, och när tåget kom in fick vi passera ett par spår och sedan klättra upp till dörren och det var inte det lättaste, vi  var 5 st i vår andra klass vagn med reservations biljett, 3 Ryskor en Kinesiska och så lilla jag. Biljetten kostade 100 Rs (är 5 sek) la till en platsbiljett med reservation som kostade 600Rs och då fick vi en egen tågvärd med låsta dörrar vi fem. Men det var ju onödiga pengar för denna plats satt jag ej på under hela denna resa som tog 3,5 timme, gjorde som alla andra, hängde i dörrhålet,hela resan. Det var den vackraste och häftigaste tågresa jag gjort, blir svårt att överträffa denna. Ibland var det bara 30 cm från bergsväggarna och sedan var det helt plötsligt enorma stup nedanför med en förtrollande utsikt över te plantager, gummiträds plantager och mycket mer. Tåget kunde bara håla en hastighet mellan 5-2o km för det var från bra hög höjd som vi startade ifrån och sakta åkte neråt. Ibland såg man folk hoppa av tåget under farten på olika ställen, och många kom gående utefter spåret som om det var en promenadväg, ofta gick det fortare att gå utefter spåren i stället för vägarna. Man kom verkligen odlingar och bostäder nära, man kunde nästan skaka hand med folket utefter järnvägen. När jag var framme vid Nanu-Oya väntade Rohan på mig med bilen och då fortsatte vi vår resa bland te odlingarna. Vi stannade till vid en av dom större te fabrikerna som startades år 1841 av Engelsmannen Mackwoods som var sjöman, det var kul att se en riktig fabrik, den förra jag var på var bara uppbyggd som visning för turister. Det blev ju till att köpa ett av det bästa och dyraste te, som är silver te det tas från en speciell del av bladen samma del används också till guld te som har en tillsats som jag ej förstod vad det var och den är dyrast. Vår resa fortsatte i denna fantastiska tur tills vi kom till ett fantastiskt vattenfall där vi intog vår lunch. Vi kom åter till hotellet vid skymningen, en fantastisk tripp.